entry_id
stringlengths 5
9
| definition
stringlengths 29
507
| QID
stringlengths 5
15
|
|---|---|---|
E1_39
|
Aasen [ åsen ], Ivar Andreas, norsk språkforskare, föddes i byn Örsten på Söndmöre d. 5 Aug. 1813. Vid 18 års ålder blef han ambulatorisk folkskolelärare i sin födelsebygd och verkade några år i denna befattning. Derefter kom han till en prest, af hvilken han fick undervisning i de vanliga skolämnena och tog sedermera plats som informator. Han vinnlade sig då ifrigt om studiet af botaniken och utarbetade
|
Q106812
|
E2_51
|
Aasen [ åsen ], Ivar Andreas, norsk språkforskare, föddes på gården Aasen i Söndmöre 5 aug. 1813. Först vid aderton års ålder, då han blef skollärare i hemsocknen, fick han tillfälle att stilla sin kunskapstörst. Efter undervisning af prästen H. C. Thoresen ( Magdalene Th : s man ) samt studier på egen hand i botanik och moderna språk beslöt han att undersöka och behandla sin hembygds dialekt
|
Q106812
|
E3_60
|
Aasen [ å - ], Ivar Andreas, norsk språkforskare ( 1813 5 / 8 — 96 23 / 9 ), bondson och f. på gården Aasen i örsta socken, Söndmör. Till en början skollärare i sin hemsocken, blev A.
|
Q106812
|
E4_50
|
Aasen [ å - ], Ivar Andreas, norsk språkforskare ( 1813 — 96 ), bondson och f. på gården Aasen i örsta socken, Söndmöre. Till en början skollärare i sin hemsocken, blev A. genom understöd från Viden - skapers selskab i Trondhjem 1842 — 47 satt i tillfälle att under resor genom nästan hela Norge insamla språkmaterial från skilda trakter. Sedan slog han sig ned i Kristiania för
|
Q106812
|
E1_58
|
Abailard [ abälar ], Pierre ( äfven Abeilard och Abélard ; Lat. Petrus Abælardus ), skolastisk filosof och teolog ; född 1079 i byn Palais i Bretagne. Han var en af medeltidens djerfvaste tänkare ; men den ryktbarhet han förvärfvade hade snarare sin anledning i hans oroliga och vexlingsrika lefnad än i resultaten af hans vetenskapliga verksamhet. Fastän Abail
|
Q4295
|
E2_73
|
Abailard [ abälar ], Pierre ( äfven Abeilard och Abélard ; lat. Petrus Abælardus ), fransk skolastisk filosof och teolog, f. 1079 i byn Palais i Bretagne, var en af medeltidens djärfvaste tänkare, men den ryktbarhet han förvärfvade hade snarare sin anledning i hans oroliga och växlingsrika lefnad än i resultaten af hans vetenskapliga verksamhet. Fastän född af adliga
|
Q4295
|
E3_77
|
Abailard [ abälär ], Pierre, även Abé la r d ( lat. Petrus Abaelardus ), fransk skolas tisk filosof o. teolog ( 1079 — 1142 ), f. i Bre tagne. Var en av medeltidens djärvaste tänkare och skarpsinnigaste dialektiker. Då man på grund av hans frisinnade teologiska åsikter förbjöd honom att föreläsa vid universitetet i Paris, följde honom skaror av - hans lärjungar ut på landet
|
Q4295
|
E4_64
|
Abailard [ abälär ], Pierre, även Abé - lard ( lat. Petrus Abaelardus ), fransk skolastisk filosof och teolog ( 1079 — 1142 ), f. i Bretagne. A. var en av medeltidens djärvaste tänkare och skarpsinnigaste dialektiker. På grund av sina frisinnade teologiska åsikter förbjöds han föreläsa vid universitetet i Paris. Som filosof var A. lärjunge till nominalisten Roscelinus
|
Q4295
|
E1_137
|
Abel, konung i Danmark 1250 - 52, Valdemar Seiers näst äldste son med Bengerd, föddes omkr. 1218. A., som redan 1232 blifvit af Valdemar utnämnd till hertig i Sönderjylland ( sedermera hertigdömet Slesvig ), gifte sig 1237 mot faderns vilja med Mechtild, dotter af konungens gamle fiende grefve Adolf IV af Holstein. Derigenom kom han i fientligt förhållande till sin länsherre och äldre
|
Q27932
|
E2_203
|
Abel, konung i Danmark 1250 - 52, Valdemar Seirs näst äldste son med Berengaria, f. 1218. blef 1232 utnämnd till hertig i Sönderjylland och öfvertog sitt län 1237 samt gifte sig med Mechtild, dotter till grefve Adolf IV af Holstein. Strax efter faderns död ( 1241 ) kom han i tvist med sin äldre broder, konung Erik Plogpenning, och brytningen blef än svårare, då han
|
Q27932
|
E3_158
|
Abel, dansk konung ( 1218 — 52 ), den andre av Valdemar Sejrs söner. Då hans broder Erik kröntes till tronföljare, fick A. Sönder - jylland till län men kom snart i ett spänt förhållande till brodern och vägrade, då denne tillträtt regeringen, att erkänna honom som länsherre. Efter flerårig osämja och strid tvangs A. till en ganska förödmjukande underkastelse 1250. Då kung Erik s. å. gästade A. på
|
Q27932
|
E4_154
|
Abel, dansk konung ( 1218 — 52 ), den andre av Valdemar Sejrs söner. Då hans broder Erik kröntes till tronföljare, fick A. Sönderjylland till län men kom snart i ett spänt förhållande till brodern. Erik dräptes 1250, och A. har av traditionen utpekats som upphovsman till dådet, men han svor sig fri och blev vald till konung. Han visade icke obetydlig statsmannabegåvning, hävdade statens makt och främjade dess
|
Q27932
|
E1_272
|
Abt, Franz, tysk sångkompositör, född 1819 i Eilenburg, sedan 1852 hofkapellmästare i Braunschweig. Hans kompositioner äro i allmänhet utmärkta för melodi - rikedom och behaglig harmoni, men urarta ej sällan till en veklig känslosamhet.
|
Q174178
|
E2_447
|
Abt, Franz, tysk sångkompositör, f. 1819 i Eilenburg, blef 1852 hofkapellmästare i Braunschweig och dog 1885 i Wiesbaden. Hans kompositioner äro i allmänhet utmärkta för melodi - rikedom och behaglig harmoni, men urarta ej sällan till en veklig känslosamhet. Några af hans sånger hafva blifvit verkliga folkvisor. I Sverige är han mest känd genom sina manskvartetter. A. L.
|
Q174178
|
E3_309
|
Abt, Franz, tysk sångkompositör ( 1819 — 85 ), hovkapellmästare i Braunschweig 1852. Hans på sin tid populära sånger ( för soloröster eller kör ) äro melodiösa men i allmänhet hållna i vekligt sentimental stil. Några av hans romanser ( t. ex. » Gute Nacht, du mein herziges Kind » ) ha blivit verkliga folkvisor.
|
Q174178
|
E4_327
|
Abt, Franz, tysk sångkompositör ( 1819 — 85 ), hovkapellmästare i Braunschweig 1852. Han skrev talrika, på sin tid populära sånger ( för soloröster eller kör ).
|
Q174178
|
E1_385
|
Achenwall, Gottfried, statistiker, född i Elbing 1719, död 1772. Var professor, först i Marburg, sedan ( 1748 ) i Göttingen. A. betraktas af tyskarne såsom. Oförnekligt är, att han såsom universitetslärare och författare först gaf upphof åt denna vetenskaps namn ; men hans definition på statistiken såsom vetenskapen om en stats verkliga märkvärdigheter passar föga in på nutidens föreställningar om detta ämne. Rättvis
|
Q215933
|
E2_622
|
Achenwall, Gottfried, tysk statistiker, f. 1719 i Elbing, d. 1772 såsom juris professor i Göttingen, gäller för, i det han först gaf denna vetenskap dess namn och en själfständig ställning ; men hans definition på statistiken såsom vetenskapen om en stats verkliga märkvärdigheter passar föga in på nutidens föreställningar om detta ämne. Rättvisligen måste dock erkännas, att redan han starkt betonar, det jämväl orsakerna till det bestående
|
Q215933
|
E3_416
|
Achenwall, Gottfried, tysk statistiker ( 1719 — 72 ), professor i juridik i Göttingen. Blev » statistikens fader », i det att han var den förste, som gav vetenskapen dess namn och en självständig ställning samt sökte avskilja den från närbesläktade vetenskaper. Se vidare Statistik.
|
Q215933
|
E4_473
|
Achenwall, Gottfried, tysk statistiker ( 1719 — 72 ), prof, i juridik i Göttingen. A. kallas statistikens fader, i det att han var den
|
Q215933
|
E1_426
|
Ackermann, Konrad Ernst, framstående tysk skådespelare, f. 1710 i Schwerin. Utmärkt i synnerhet i komiska roler. Reste i flere år i Ryssland, Polen och Tyskland och blef sedermera af stor betydelse för Tysklands dramatiska konst genom det förtjenstfulla sätt, hvarpå han under Lessings medverkan ledde Hamburgs teater. Död 1771. hans hustru, Sophie Charlotte, som genom sitt första gifte var moder till den mycket berömde skådespelaren Fr. Ludwig Schröder,
|
Q63357
|
E2_674
|
Ackermann, Konrad Ernst, tysk skådespelare, f. 1710, en af Tysklands främste komiker, var från 1751 direktör för ett resande teatersällskap och öppnade 1765 i Hamburg en ny teater med utmärkta skådespelarekrafter, hvilken ansenligt höjde Tysklands dramatiska konst, under medverkan af Lessings berömda teatertidning. A. dog 1771. Hans hustru, Sophie Charlotte A., f. 1714, d. 1792, i sitt första gifte moder till den store skådespelaren
|
Q63357
|
E3_442
|
Ackermann, Konrad Ernst, tysk skådespelare ( 11 12 — 71 ). Var själv en framstående komiker och blev en av den tyska scenens grundlaggare både genom sitt berömda resande sällskap ( sedan 1751 ) och genom upprättandet av en stående teater i Hamburg 1765. Han ledde densamma till sin död ined undantag av åren 1767 — 68, då den var överlåten till ett privatkonsortium, vid vilket, blev knuten Lessing, som då utgav sin betydelsefulla teatertidning »
|
Q63357
|
E4_511
|
Ackermann, Konrad Ernst, tysk skådespelare ( 1712 — 71 ). Han var en framstående komiker och blev en av den tyska scenens grund - läggare både genom sitt berömda resande sällskap ( sedan 1751 ) och genom upprättandet av en stående teater i Hamburg 1765. Vid A : s sällskap glänste grundläggarna av den tyska skådespelarkonsten, Konrad Ekhoff och F. L. Schröder.
|
Q63357
|
E1_455
|
Acollas [ akålla ], Emile, fransk rättslärd och publicist, född 1826 i La Châtre, studerade juridik i Paris, blef sedan ifrig socialist och framstående ledamot af. För sitt deltagande i socialistkongressen i Geneve 1867 anklagades han efter sin återkomst till Paris och dömdes till ett års fängelse. Sedermera begaf han sig till Schweiz, hvarifrån han under kommunens herravälde i Paris 1871 i ett öppet bref uppmanade prefekten i
|
Q945590
|
E2_715
|
Acollas [ akåla ], Emile, fransk rättslärd, f. 1826, blef ifrig socialist och dömdes för sitt bemärkta deltagande i Internationalens Genèvekongress 1866 till ett års fängelse. Han blef därefter jur. professor i Bern, utnämndes af Paris - kommunen 1871 till dekanus för juridiska fakulteten i Paris och blef 1880 generalinspektör öfver fängelserna. Död genom själfmord 1891. Mycket framskridet demokratiska åsikter genomföras med grundlighet
|
Q945590
|
E3_475
|
Acollas [ akåla ], É m i 1 e, fransk rättslärd ( 1826 — 91 ). Ivrig socialist, blev A. för sitt mycket bemärkta uppträdande vid Internatio - nalens kongress i Genève 1866 dömd till ett års fängelse. Han blev senare jur. professor i Bern men utnämndes av Pariskommunen 1871 till dekanus för juridiska fakulteten i Paris. 1880 blev han generalinspektör över fängelserna. Sin radikalt demokratiska uppfattning av rättslivet och
|
Q945590
|
E4_546
|
Acollas [ akåla ], Émile, fransk rättslärd ( 1826 — 91 ). Ivrig socialist som han var, utnämndes han av Pariskommunen 1871 till dekanus för juridiska fakulteten i Paris. Sin radikalt demokratiska uppfattning av rättslivet har han framlagt i bl. a. Manuel du droit civil ( 1869 ) och Les droits du peuple ( 1875 ).
|
Q945590
|
E1_462
|
Acosta, Gabriel ( l. Uriel ), en portugisisk ädling af judisk börd, född i Oporto i slutet af 16 : de århundradet. Han uppfostrades i den katolska läran, men förmåddes af tvifvel om kristendomens gudomliga sanning att från Portugal begifva sig till Nederländerna, der han öfvergick till judendomen. A. kom dock snart i strid äfven med judendomens läror, hvilka af honom skarpt och
|
Q347893
|
E2_723
|
Acosta, Gabriel ( l. Uriel ), portugisisk ädling af judisk börd, f. omkr. 1590 i Oporto, uppfostrades i den katolska läran, men förmåddes af tvifvel om kristendomens gudomliga sanning att från Portugal begifva sig till Nederländerna, där han öfvergick till judendomen. A. kom dock snart i strid äfven med judendomens läror, hvilka af honom skarpt och bittert tadlades ;
|
Q347893
|
E3_482
|
Acosta, Gabriel el. U r i e 1, portugisisk ädling av judisk börd ( omkr. 1590 — 1647 ). Var uppfostrad i katolicismen men övergick i Nederländerna till judendomen. A. kom dock snart genom sina frisinnade åskådningar i strid även med dess officiella representanter, blev anklagad för ateism, förlorade sin egendom, misshandlades och bannlystes. 15 år därefter upptogs han åter som medlem av synagogan men först efter
|
Q347893
|
E4_554
|
Acosta, Gabriel, senare U r i e 1, portugisisk ädling av judisk börd ( omkr. 1585 — 1640 ). Uppfostrad i katolicismen övergick han i Nederländerna till judendomen. A. kom dock snart genom sina frisinnade åskådningar i strid även med dess officiella representanter, blev anklagad för ateism, misshandlades och bannlystes. Slutligen begick han självmord. Hans självbiografi finns utgiven, och Gutzkow har gjort honom till hjälten i
|
Q347893
|
E1_473
|
Acrelius, Israel, prest. broder till Olof Acrel, föddes i Österåker i Roslagen 1714 ; studerade i Upsala, blef 1743 filosofie magister, prestvigdes samma år och utnämndes 1747 till e. o. amiralitetspredikant. 1749 utsågs han till prost öfver de svenska församlingarna i Amerika, en befattning som han först undanbad sig, men sedan öfvertalades att mottaga. Efter en sjuårig ordnande och fruktbringande verksamhet
|
Q4354836
|
E2_739
|
Acrelius ( jfr Achrelius ), Israel, präst, broder till Olof Acrel, föddes i Österåker i Roslagen 1714, studerade i Upsala, blef 1743 filosofie magister, prästvigdes samma år och utnämndes 1747 till e. o. amiralitetspredikant. 1749 utsågs han till prost öfver de svenska församlingarna i Amerika, en befattning, som han först undanbad sig, men sedan öfvertalades att mottaga. Efter en sjuårig ordnande
|
Q4354836
|
E3_495
|
Acrelius, Israel, präst ( 1714 — 1800 ), broder till Olof af Acrel. Utövade 1749 — 56 som kyrkoherde i Kristine församling i Filadelfia och prost över de svenska församlingarna i
|
Q4354836
|
E4_564
|
Acrelius, Israel, präst ( 1714 — 1800 ), broder till Olof af Acrel. Han utövade 1749 — 56, som kyrkoherde i Kristina församling i Fila - delfia och prost över de svenska församlingarna i Amerika, en ordnande och nitisk verksamhet. Hans Beskrifning om de swenska församling - ars forna och närw. tillstånd uti det s. k. Nya
|
Q4354836
|
E1_513
|
Adaldag, ärkebiskop i Hamburg och Bremen 937988, verkade kraftigt för kristendomens utbredning på den jutska halfön. 948 invigde han de förste biskoparne der, nämligen Harald i Hedeby ( Slesvig ), Lifdag i Ribe och Rembrand i Aarhus. Dervid gaf han dem i uppdrag att främja kristendomen jämväl på de danska öarna samt i Skåne och Sverige. I sina fromma bemödanden understöddes A. verksamt af kejsarne Otto
|
Q348109
|
E2_804
|
Adaldag, ärkebiskop i Hamburg och Bremen 937988, verkade kraftigt för kristendomens utbredning på den jylländska halfön och för det hamburgska ärkestiftets höjande. Han invigde de förste suffraganbiskoparna i Hedeby ( Slesvig ), Ribe och Aarhus. Under hans tid främjades kristendomen jämväl på de danska öarna samt i Skåne och Sverige. I sina fromma bemödanden understöddes A. verksamt af kejsarna Otto I
|
Q348109
|
E3_528
|
Adaldag, ärkebiskop av Hamburg - Bremen ( d. 988 ). Ärkebiskop 937, verkade han kraftigt för kristendomens utbredning på den jylländska halvön och för det hamburgska ärkestiftets höjande. Han invigde de första suffraganbiskoparna i Hedeby ( Slesvig ), Ribe och Aarhus. Under hans tid främjades kristendomen jämväl på de danska öarna samt i Skåne och Sverige. I sina fromma bemödanden understöddes A
|
Q348109
|
E4_609
|
Adaldag, ärkebiskop av Hamburg - Bremen ( d. 988 ). Han blev ärkebiskop 937 och verkade kraftigt för kristendomens utbredning på den jylländska halvön och för det hamburgska ärkestiftets höjande. Under hans biskopstid vanns den danske konungen Harald Gormsson för kristendomen, och A. invigde de första suffraganbiskoparna i Hedeby ( Slesvig ), Ribe och Aarhus samt senare i Odense. I sina fromma bem
|
Q348109
|
E1_538
|
Adams [ adams ], John Couch, engelsk astronom, född 1819, professor i Cambridge 1858 samt direktor för observatoriet derstädes, delar med Le Verrier äran att hafva ådagalagt nödvändigheten af tillvaron af en planet Neptunus, hvilken upptäcktes 1846 på större afstånd från solen än Uranus. O. B.
|
Q20015
|
E2_831
|
Adams [ äd * ms ], John Couch, engelsk astronom, f. 1819, d. 1892, professor i Cambridge samt direktor för observatoriet därstädes, delar med Le Verrier äran att hafva ådagalagt nödvändigheten af tillvaron af en planet Neptunus, hvilken upptäcktes 1846 på större afstånd från solen än Uranus. O. B. *
|
Q20015
|
E3_549
|
Adams [ ädomz ], John Couch, eng. astronom ( 1819 — 1892 ), professor i Cambridge och direktör för därvarande observatorium. Delar med Leverrier äran av att på matematisk väg ha ådagalagt befintligheten av den yttersta kända planeten, Neptunus, som sedan upptäcktes 1846. Är även berömd genom andra arbeten inom den teoretiska astronomien.
|
Q20015
|
E4_629
|
Adams [ ädamz ], John Couch, engelsk astronom ( 1819 — 1892 ), prof, i Cambridge och direktör för därvarande observatorium. Han delar med Leverrier äran av att på matematisk väg ha ådagalagt befintligheten av den yttersta kända planeten, Neptunus, som sedan upptäcktes 1846.
|
Q20015
|
E1_544
|
Adanson [ adangsong ], Michel, fransk botanist, född 1727 i Aix. Han uppfostrades först för det andliga ståndet, men egnade sig snart åt naturvetenskapliga studier och företog vid 21 års ålder en resa till Senegambien. Trots det osunda klimatet qvarstannade han der flere år och hopbragte både från växt - och djurriket stora samlingar, med hvilka han återvände till sitt fädernesland. Straxt
|
Q315861
|
E2_841
|
Adanson [ adãså ], Michel, fransk botanist, f. 1727 i Aix ( af skotsk härstamning ), uppfostrades först för det andliga ståndet, men egnade sig snart åt naturvetenskapliga studier och företog vid 21 års ålder en resa till Senegambien. Trots det osunda klimatet kvarstannade han där flera år och hopbragte både från växt - och djurriket stora samlingar, med hvilka han återvände till sitt
|
Q315861
|
E3_563
|
Adanson [ adäså ], Michel, fransk botanist ( 1727 — 1806 ). Företog vid 21 års ålder en naturvetenskaplig resa till Senegambien, där han under några år hopbragte stora samlingar både från växt - och djurriket, med vilka han återvände till sitt fädernesland. Därjämte gjorde han meteorologiska, astronomiska och språkliga undersökningar av värde. Bland hans arbeten märkas » Histoire naturelle du Sénégal »
|
Q315861
|
E4_642
|
Adanson [ adäså1, Michel, fransk botanist ( 1727 — 1806 ). A. bereste Senegambien, där han under några år hopbragte stora samlingar både från växt - och djurriket. Bland hans arbeten märkas Histoire naturelle du Sénégal, Fa - milles des plantes och Histoire de la botani - que.
|
Q315861
|
E1_604
|
Adhémar [ ademar ], biskop i Puy i södra Frankrike. Han var den förste, som på kyrkomötet i Clermont, 1095, lät fästa det röda korset på sig, till tecken att han ville deltaga i korståget. Som påflig legat åtföljde A. hären, hvars mod han lifvade genom sin tapperhet och vältalighet. Han afled 1 Aug. 1098, straxt efter Antiochias eröfring.
|
Q49967
|
E2_961
|
Adhémar [ ] l. Adémar, biskop i Puy i södra Frankrike. Han var den förste, som på kyrkomötet i Clermont, 1095, lät fästa det röda korset på sig, till tecken att han ville deltaga i korståget. Som påflig legat åtföljde A. hären, hvars mod han lifvade genom sin tapperhet och vältalighet. Han afled 1098, strax efter Antiochias eröfring.
|
Q49967
|
E3_640
|
Adhémar [ ademär ], en av första korstågets ledare ( d. 1098 ). Biskop i Puy i s. Frankrike ( från omkr. 1087 ) visade han vid kyrkomötet i Clermont 1095 stort nit för första korståget och utsågs till dess ledare och påvlig legat. Han åtföljde Raymond av Toulouse till Orienten och upplivade genom sin tapperhet och vältalighet härens mod.
|
Q49967
|
E4_720
|
Adhémar [ ademär ], en av första korstågets ledare ( d. 1098 ) ; biskop i Puy i s. Frankrike.
|
Q49967
|
E1_636
|
Adler, Johan Gunder, dansk statsman, född i Köpenhamn 1784. 1814 blef han ledamot af riksförsamlingen i Eidsvold, der han jämte Falsen utarbetade det utkast till Norges grundlag, som förelades församlingen och hvaraf de vigtigaste punkterna antogos. Samma år utnämndes han till den nyvalde norske konungen Kristian Fredriks kabinettssekreterare. Efter dennes tronafsägelse följde A. honom till Danmark och innehade ständigt en hög plats i hans ynnest, ä
|
Q1691973
|
E2_1024
|
Adler, Johan Gunder, dansk ämbetsman, f. 1784, blef 1812 skolföreståndare ( lektor ) i Frederikshald. Tillsammans med C. M. Falsen utarbetade han 1814 det utkast till Norges grundlag, som i ändrad form förelades riksförsamlingen på Eidsvold och i det väsentliga antogs af denna. I juli s. å. blef han den nyvalde konungens, Kristian Fredriks, privatsekreterare och följde honom efter hans tronafsägelse i samma befattning
|
Q1691973
|
E3_673
|
Adler, JohanGunder, dansk - norsk politiker ( 1784 — 1852 ). Var lektor i Fredrikshald, då han tills, m. K. M. Falsen ( se denne ) i februari 1814 utarbetade det grundlagsförslag, som, efter en omarbetning på grundval av Kristian Fredriks anmärkningar, sedan trycktes och förelädes riksförsamlingen på Eidsvold samt i det väsentliga antogs. Till följd av sin stora skicklighet i franska språket blev han under kriget med Sverige använd som biträde
|
Q1691973
|
E4_762
|
Adler, Johan Gunder, dansk - norsk politiker ( 1784 — 1852 ). Jämte K. M. Falsen utarbetade han det grundlagsförslag, som förelädes riksförsamlingen på Eidsvold 1814 och i det väsentliga antogs. Utnämnd s. å. till Kristian Fredriks privatsekreterare, åtföljde han honom i samma egenskap till Danmark, där han vid NF i — 4 prinsens tronbestigning blev kabinettssekreterare och senare geheimekonferensråd.
|
Q1691973
|
E1_642
|
Adler Salvius, Johan, statsman, f. 1590 i Strängnäs, der hans fader, Peder Hansson, var stadsskrifvare. Hans lofvande anlag tilldrogo sig först biskopens uppmärksamhet, derpå sjelfva konungens, med hvars understöd han, efter i Upsala påbörjade studier, 1612 företog en utländsk studieresa. Han besökte universiteten i Rostock, Helmstädt, der han promoverades till fil. doktor, Marburg, der han
|
Q834509
|
E2_1035
|
Adler Salvius, Johan, statsman, f. 1590 i Strängnäs, där hans fader, Peder Hansson, var stadsskrifvare. Hans lofvande anlag tilldrogo sig först biskopens uppmärksamhet, därpå själfva konungens, med hvars understöd han, efter i Upsala påbörjade studier, 1612 företog en utländsk studieresa. Han besökte universiteten i Rostock, Helmstädt, där han promoverades till fil. doktor, Marburg, där han studerade medicin
|
Q834509
|
E3_687
|
Adler Salvius, Johan, statsman ( 1590 — 1652 ). Son till en stadsskrivare i Strängnäs, Per Hansson, tilldrog han sig genom sina lovande anlag tidigt konungens uppmärksamhet och kunde med understöd av kronan efter i Uppsala påbörjade studier 1612 företaga en studieresa till tyska universitet, varunder han blev fil. mag. i Helmstedt. Under en förnyad utländsk resa till v. Tyskland, Nederländerna, Frankrike och Italien fortsatte han sina medicinska studier till nästan fullständig läkar
|
Q834509
|
E4_770
|
Adler Salvius, Johan, statsman ( 1590 — 1652 ). Tidigt föräldralös sattes han i stånd att studera genom stöd av olika beskyddare. Efter en tids vistelse i Uppsala kunde han 1612 företaga en studieresa till tyska univ., varunder han blev fil. mag. i Helmstedt. Under en förnyad utländsk resa till v. Tyskland, Nederländerna, Frankrike och Italien fortsatte han sina medicinska studier till nästan fullständig läkarutbildning men övergick till juridiken och blev ju
|
Q834509
|
E1_744
|
Aelst [ älst ], Willem van, af italienarne kallad Guilielmo dOlanda, nederländsk stilleben - och blomstermålare, f. 1620 i Delft, brorson och lärjunge till målaren Evert van A. Uppehöll sig i flere år i Frankrike och Italien. Död 1679 i Amsterdam. Han var på sitt område en högst framstående konstnär och var framför allt lycklig i de taflor, der han framställde fiskar, bröd samt
|
Q553273
|
E2_1207
|
Aelst [ alst ], Willem ( Guillielmo ) van, holländsk stilleben - och blomstermålare, f. 1626 i Delft. Elev af sin farbror, Evert v. Aelst, i Delft, och af Otto Marseus, i Florens. Vistades 164556 i Frankrike och Italien, i synnerhet i Florens. Kort därefter bosatt i Amsterdam. Lefde ännu 1683. Hans stilleben, eleganta i sin anordning och minutiösa i
|
Q553273
|
E3_801
|
Aelst [ älst ], W i 1 1 e m van, holl. stilleben - och blomstermålare ( omkr. 1625 — efter 1683 ), 1645 — 56 verksam i Frankrike och Italien, senare i Amsterdam. Ett par av hans förträffliga, minutiösa och eleganta arbeten finnes i Nationalmuseum.
|
Q553273
|
E4_900
|
Aelst [ älst ], Willem van, holländsk stilleben - och blomstermålare ( omkr. 1625 — 1683 ), 1645 — 56 verksam i Frankrike och Italien, senare i Amsterdam. Ett par av hans förträffliga, minutiösa och eleganta arbeten finnas i Nationalmuseum.
|
Q553273
|
E1_1020
|
Agne, sveakonung af Ynglingaätten, frejdad viking, härjade Finland och dödade en finsk höfding, Froste, hvars son Loge och dotter Skjalf han förde med sig såsom fångar till Sverige. Han landsteg vid Steksundet i Mälaren och ville der tvinga Skjalf att blifva hans maka. Skjalf låtsade samtycka dertill, men lät till hämd för sin faders död på sjelfva bröllopsnatten
|
Q2436711
|
E2_1687
|
Agne, nord. sag., konung af ynglingaätten, härjade i Finland, dödade en finsk höfding Froste samt förde hans son Loge och dotter Skjalf som fångar till Sverige. Han landsteg vid Stocksunden, Norrström och Söderström i Stockholm, och ville tvinga Skjalf att blifva hans maka. Skjalf låtsade samtycka därtill, men lät till hämnd för sin faders död på bröllopsnatten strypa och upphänga A., h
|
Q2436711
|
E3_1032
|
Agne, svensk konung av Ynglingaätten. Han omtalas i Snorre Sturlassons Ynglingasaga ( se d. o. ) och Historia Norvegiæ ( se d. o. ). Snorre berättar, att Agne företog ett härnadståg till Finland, besegrade och dödade en hövding Froste samt tillfångatog och förde med sig dennes dotter Skjalv och son Loge. Hemkommen lade han till i Stocksunden ; på en äng därintill
|
Q2436711
|
E4_1134
|
Agne, svensk konung av Ynglingaätten. Han omtalas i dikten Ynglingatal i Historia Norve - giæ hos Snorre. Snorre berättar, att Agne företog ett härnadståg till Finland, besegrade och dödade en hövding Froste samt förde med sig dennes dotter Skjalv. Hemkommen lade han till i Stocksunden ; på en äng därintill höll han bröllop med Skjalv. Vid gravöl efter Froste blev A. drucken, och Sk
|
Q2436711
|
E1_1056
|
Agrate, Marco, italiensk bildhuggare, hvilken under 1500 - talets senare hälft, då förfallets tid inträder, arbetade i Milano, hvars domkyrka ännu eger hans marmorstaty af den hel. Bartholomæus. Genom att följa legenden om denne apostels martyrdöd förirrade sig konstnären derhän, att han framställde martyren fullständigt flådd, med den afdragna huden lagd öfver skuldrorna. Det med otrolig omsorg utförda och om grundlig
|
Q3846602
|
E2_1749
|
Agrate, Marco, italiensk bildhuggare, verksam under 1500 - talets senare hälft i Milano, hvars domkyrka eger hans marmorstaty af den hel. Bartolomeus, framställd fullständigt flådd, med den afdragna huden lagd öfver skuldrorna -, ett just genom sin natursanning i högsta grad frånstötande arbete, som dock prisades af artistens samtid. O. G - G.
|
Q3846602
|
E3_1068
|
Agrate, Marco d, ital. bildhuggare ( omkr. 1500 — efter 1571 ). Är känd genom sin frånstötande staty av aposteln Bartolomeus, framställd fullständigt flådd med den avdragna huden över skuldrorna ( 1562, i koret till domen i Milano ), ett exempel på hur denna tids konstnärer ej sällan läto anatomisk insikt och virtuos realism triumfera över den sunda smaken. Mera betydande är hans gravvård
|
Q3846602
|
E4_1166
|
Agrate, Marco, italiensk bildhuggare under 1500 - talet, bl. a. känd genom sin staty av aposteln Bartolomeus, framställd fullständigt flådd med den avdragna huden över skuldrorna ( 1562, i koret till domen i Milano ).
|
Q3846602
|
E1_1062
|
Agrell, Johan, tonsättare, f. i Östergötland 1701, d. i Nürnberg 1767 ( enl. Nürnb. statsarkiv, enl. andra 1765 l. 1769 ). Redan såsom student i Upsala fördelaktigt känd för sina musikaliska anlag, blef han af Fredrik I : s bror, prins Maximilian af Hessen, kallad till kammarmusikus i Kassel, hvarefter han ( 1746 ) utnämndes till kapellmästare i Nürnberg
|
Q961575
|
E2_1756
|
Agrell, Johan, tonsättare, f. i Östergötland 1701, d. i Nürnberg 1767 ( enl. andra uppgifter 1765 l. 1769 ), blef 1723 af prins Maximilian af Hessen kallad till kammarmusikus i Kassel, hvarefter han 1746 utnämndes till kapellmästare i Nürnberg. A. gjorde flere konstresor, bl. a. till Italien, och skördade öfverallt lifligt bifall. Han utg
|
Q961575
|
E3_1071
|
Agrell, Johan, tonsättare ( 1701 — 65 ). F. i Östergötland, studerade han i Linköping och vid Uppsala universitet. Antogs 1723 till kammarmusiker i Kassel samt blev senare kapellmästare i Nürnberg. Vann rykte både som pianovirtuos och kompositör. Hans sonater intaga formellt en mellanställning mellan svit och sonat.
|
Q961575
|
E4_1170
|
Agrell, Johan, tonsättare ( 1701 — 65 ). F. i Östergötland, studerade han i Linköping och vid Uppsala univ., antogs 1723 till kammarmusiker i Kassel samt blev senare kapellmästare i Nürnberg. Han vann rykte både som pianovirtuos och kompositör. Hans kompositioner utvisa en intressant övergång mellan barock och wi enklassicism.
|
Q961575
|
E1_1069
|
Agricola, Georg, mineralogiens och metallurgiens fader, föddes 1490 i Glauchau nära Meissen i Sachsen. Efter medicinska studier dels i Leipzig, dels i Italien slog han sig ned som praktiserande läkare i Joachimsthal i Böhmen, men sysselsatte sig under sin vistelse der jämväl med forskningar i bergsvetenskapen. Sedan han 1530 af kurfursten Moritz fått en pension, bosatte han sig i Chemnitz, hvarest han hade
|
Q76579
|
E2_1766
|
Agricola, Georg, mineralogiens och metallurgiens fader, f. 1490 i Glauchau nära Meissen i Sachsen. Efter medicinska studier dels i Leipzig, dels i Italien slog han sig ned som praktiserande läkare i Joachimsthal i Böhmen, men sysselsatte sig under sin vistelse där jämväl med forskningar i bergsvetenskapen. Sedan han af kurfursten Moritz fått en pension, bosatte han sig i Chemnitz, hvarest han hade godt
|
Q76579
|
E3_1077
|
Agricola, Georg, tysk naturforskare ( 1494 — 1555 ). Hans tyska namn var B a u e r. Efter studier i Leipzig och Italien bosatte han sig såsom läkare i Joachimstal men drevs av den blomstrande sachsiska gruvindustrien att huvudsakligen ägna sina krafter åt metallurgiska och mineralogiska studier. 1546 blev han borgmästare i Chemnitz men avsattes redan 1552 på grund av religionsstridigheter. I sina skrifter, vilka präglas av stor klarhet
|
Q76579
|
E4_1176
|
Agricola, Georg, tysk naturforskare ( 1404 — 1555 ). Hans tyska namn var B a u e r. Han ägnade huvudsaki. sina krafter åt metallurgiska och mineralogiska studier. 1546 blev han borgmästare i Chemnitz men avsattes redan 1552 på Georg Agricola grund av religionsstri - digheter. Hans skrifter i mineralogi och metallurgi äro mönstergilla och tjänade senare förf, till förebild.
|
Q76579
|
E1_1104
|
Ahas ( ), konung i Juda rike 743728 f. Kr., Jotams son och efterträdare. Han var en svag och ogudaktig regent, som uppbrände sina söner till offer åt assyriska afgudar och sökte att ändra jehovatjensten efter assyriska förebilder. Till hjelp i sitt krig mot syrierna och Israels rike inkallade han den assyriske konungen Tiglat - Pileser, under hvilken han sedan ble
|
Q30914
|
E2_1826
|
Ahas l. Achaz ( ), konung i Juda rike 743 - 728 f. Kr., Jotams son och efterträdare. Han var en svag och hedniskt sinnad regent, som uppbrände sina söner till offer för en afgudisk kult och sökte ändra Israels gudsdyrkan efter assyriska förebilder. Till hjälp i sitt krig mot syrierna och Israels rike inkallade han den assyriske konungen Tiglatpileser, under hvilken han sedan
|
Q30914
|
E3_1119
|
Ahas, konung i Juda rike omkr. 735 — 715 f. Kr. Inkallade till hjälp i sitt krig mot ara - méerna och Israels rike den assyriske konungen Tiglat - Pileser, under vilken han sedan blev skattskyldig. Sina söner lät han uppbränna som offer åt främmande gudar. På hans tid uppträdde profeten Jesaja ( 2 Kon. 16, Jes. 7 ).
|
Q30914
|
E4_1211
|
Ahas, konung i Juda rike omkr. 735 — 715 f. Kr., inkallade till hjälp i sitt krig mot ara - méerna och Israels rike den assyriske konungen Tiglat - Pileser, under vilken han sedan blev skattskyldig. Mot A. uppträdde profeten Jesaja.
|
Q30914
|
E1_1112
|
Ahlgrensson, Fritz August, teaterdekorationsmålare, f. 1838 i Stockholm. Han gjorde derstädes sina grundläggande studier hos Westin och dekorationsmålaren Roberg, hvarefter han genom upprepade besök i Europas större städer, i synnerhet Paris och Wien, utbildat sig till en i sitt fack framstående konstnär. Under Robergs sjukdom 1858 tillförordnades A. att sköta dennes befattning vid stora teatern, och följande året framträdde han med dekorationerna till operan Gustaf Vasa. Han
|
Q5544052
|
E2_1846
|
Ahlgrensson, Fritz August, teaterdekorationsmålare, f. 31 jan. 1838 i Stockholm, gjorde där sina grundläggande studier hos Westin och Emil Roberg, hvarefter han genom besök i Europas större städer, i synnerhet Paris och Wien, utbildade sig till en i sitt fack framstående konstnär. Under Robergs sjukdom 1858 tillförordnades A. att sköta dennes befattning vid kungl. teatern, och följande året framträdde han med dekorationerna till operan Gustaf Vasa. Han utnämndes
|
Q5544052
|
E3_1137
|
Ahlgrensson, Fritz August, teaterdekorationsmålare ( 1838 — 1902 ). Efter studier för Fr. Westin och E. Boberg samt i Paris och Wien var A. anställd vid Kungl. teatern i Stockholm ( 1858 — 68 ) och sedan verksam vid den av L. Josephson och honom upprättade Mindre teatern i Stockholm ( 1868 — 69 ) samt vid olika tillfällen vid Kungl. teatern i Köpenhamn. Hans scenerier utmärkte sig genom en rik fantasi och glänsande kolorit. Bland hans
|
Q5544052
|
E4_1229
|
Ahlgrensson. 1 ) Fritz August A., teaterdekorationsmålare ( 1838 — 1902 ). A. var i flera år anställd vid Kungl. teatern i Stockholm samt vid olika tillfällen i Köpenhamn. Hans scenerier utmärkte sig genom en rik fantasi och glänsande kolorit.
|
Q5544052
|
E1_1117
|
Ahlqvist, August Engelbrekt, finsk språkforskare och skald, föddes den 7 Aug. 1826 i Kuopio, der han äfven genomgick skola och gymnasium. Han blef student vid Helsingfors universitet 1844, tog kandidatexamen 1853, utnämndes till docent i de finska språken 1859, och ( efter Elias Lönnrot ) till professor i samma ämne 1863.
|
Q760790
|
E2_1852
|
Ahlqvist, August Engelbrekt, finsk språkforskare och skald, var naturlig son till sedermera senatorn J. M. Nordenstam och föddes 7 aug. 1826 i Kuopio, där han äfven genomgick skola och gymnasium. Han blef student i Helsingfors 1844, tog licentiatexamen 1859, utnämndes till docent i de finska språken s. å. och ( efter Elias Lönnrot ) till professor i samma ämne 1863. Från hembygden, hvarest han vuxit upp i
|
Q760790
|
E3_1145
|
Ahlqvist, August Engelbrekt, finl. språkforskare o. skald ( 1826 — 89 ), prof, i finska vid Hälsingfors universitet 1863 — 88 ; statsråds titel. Redan som student gjorde A. finska språkets vetenskapliga utforskande och praktiska utbildning till sitt levnadsmål och uppsatte 1847 jämte några likasinnade l studenter » Suome - I tar », den första tidning, som på finska behandlade högre kulturfrågor. Samtidigt började A. ägna sig åt språkvetenskapliga forskningar och företog
|
Q760790
|
E4_1237
|
Ahlqvist, August Engelbrekt, finsk språkforskare och skald ( 1826 — 89 ), prof, i finska vid Helsingfors univ. 1863 — 88 ; statsråds titel 1867. Han uppsatte 1847 jämte några likasinnade studenter Suometar, den första tidning, som på finska behandlade högre kulturfrågor. Samtidigt började A. ägna sig åt språkvetenskapliga forskningar och företog talrika forskningsfärder i Finland och till de finska stammarna i Ryssland och Sibirien. Förutom talrika, grundliga special arbeten är
|
Q760790
|
E1_1122
|
Ahn, Joh. Franz, framstående tysk skolman, född 1796 i Aachen, lärare i moderna språk vid gymnasiet derstädes. Han utmärkte sig i synnerhet som en af förkämparne för den praktiska riktningen i undervisningen. I afsigt att förskaffa personer, som ville egna sig åt praktiska yrken, tillfälle att få en för dem afpassad undervisning bildade A. 1826 en privatskola, som i viss mån kan anses som en förelöpare till det realskoleväsen
|
Q104466
|
E2_1865
|
Ahn, Johann Franz, tysk skolman, f. 1796 i Aachen, d. 1865, var en förkämpe för den praktiska riktningen i undervisningen. A. bildade 1826, för att lämna lämpligt afpassad undervisning åt för det praktiska lifvet bestämda personer, en privatskola, som kan anses som förelöpare till realskoleväsendet. Då skolan 12 år därefter upplöstes, blef A. lärare vid realskolan i Neuss och fortfor med denna verksamhet till 1863
|
Q104466
|
E3_1160
|
Ahn, Johann Franz, tysk skolman o. läroboksförf. ( 1796 — 1865 ). Ivrade för en praktisk riktning i undervisningen, och den av honom grundade och 1826 — 38 ledda privatskolan i Neuss ( Rhenlandet ) blev en föregångare till realskoleväsendet. I hans lärobok för snabb och lätt undervisning i franska, som även använts i Sverige, följdes den s. k. naturenliga eller ahnska metoden, vilken avsåg att införa lärjungen i språkets grammat
|
Q104466
|
E4_1251
|
Ahn, Johann Franz, tysk pedagog ( 1796 — 1865 ). Den av honom grundade privatskolan i Neuss ( Rhenlandet ) blev en föregångare till real - skoleväsendet. I hans läroböcker i språk följdes den s. k. naturenliga el. ahnska metoden, vilken avsåg att införa lärjungen i språkets grammatik genom mekaniskt inövade exempel.
|
Q104466
|
E1_1363
|
Albert [ allbär ], Alexandre Martin, fransk arbetare och medlem af provisoriska regeringen efter Februari - revolutionen 1848, f. 1815 i Bury ( depart. Oise ). Han lärde sig mekanik och teknik samt arbetade på verkstäder i Paris och Lyon. Ifrigt omfattande demokratiska och socialistiska åsigter, var han en verksam deltagare i hemliga sällskap. 1840 var han med om grundläggandet af arbetarebladet. Det inflytande han utöfvade på arbetarebefolkningen i Paris föranledde hans
|
Q2660580
|
E2_2435
|
Albert [ albär ], egentl. Alexandre Martin, fransk politiker, f. 1815, d. 1895, till yrket mekanisk arbetare, omfattade ifrigt demokratiska och socialistiska åsikter, var en verksam deltagare i hemliga sällskap och grundlade 1840 jämte några kamrater arbetarebladet. Hans ställning som på en gång kroppsarbetare och revolutionär skriftställare jämte hans nära vänskap med Louis Blanc föranledde 1848 hans val till medlem af provisoriska regeringen, hvilken post han dock innehade endast några få dagar
|
Q2660580
|
E3_1564
|
Albert [ albär ], eg. Alex and re Martin, fransk politiker ( 1815 — 95 ), järnarbetare. Omfattade ivrigt demokratiska och socialistiska åsikter och var verksam i hemliga sällskap samt grundade med kamrater 1840 arbetarbladet » L atelier » ( verkstaden ). Detta föranledde, att han vid revolutionen 1848 blev medlem av provisoriska regeringen ( 24 febr. — 4 maj ). Han var alltså den förste kroppsarbetaren i en stor stats regering. Senare deputerad för Paris. Blev
|
Q2660580
|
E4_1648
|
Albert [ albär ] ( eg. Martin ), Alexandre, fransk politiker ( 1815 — 95 ), järnarbetare. Vid revolutionen 1848 blev han medl. av provisoriska regeringen ( 24 febr. — 4 maj ). Han var alltså den förste kroppsarbetaren i en stor stats
|
Q2660580
|
End of preview. Expand
in Data Studio
README.md exists but content is empty.
- Downloads last month
- 5